Image

Faith Ruth Ditson ✵ 1935-2017

Faith Ruth Ditson

Faith Ruth Ditson

Name at birth:  Faith Ruth Weber
Date of birth:  March 4, 1935
Place of birth:  Berlin, Wisconsin
Date of death:  September 10, 2017
Place of death:  Cudahy, Wisconsin
Resting place:  Woodlawn Cemetery, Milwaukee, WI
Submitted by:  Lyman Ditson

 

 

Faith Ditson was born March 4, 1935 in Berlin, Wisconsin. She was the daughter of Erwin Peter Weber, M.D. and Laura Minna Augusta Rodencal. Faith is proceeded by her husband Lyman Alexander Ditson, son Peter Hugh Ditson, and grandson Johnny Ditson.

She is survived by her son Lyman Allen Ditson of Henderson, NV and her daughter Linda Louise Ditson of Milwaukee, WI. Faith is also survived by four grandchildren, Rachel Schultz, Sarah Ditson, and Cristal Poppy of Milwaukee and Jessie Spraberry of Houston, TX and great grandsons, Alexander Schultz, Jerod and Jacob Spraberry, and great granddaughter Joley Spraberry.

Faith was a long time employee of the Milwaukee Health Department and an employee of Firstar Bank. In her last years, she was well cared for by Sylvan Crossroads of Cudahy.

Faith was loved dearly by all who knew her. She always had a bright smile.

my face, my words, my funny way,
dear mom, please remember me,
a wobbly train through skies of grey,
a thousand miles of scenes to see,

smile my name, my hopeful plea,
grasp but a moment on this day,
my face, my words, my funny way,
dear mom, please remember me,

seeking with past times for a ray,
of discovered light to break free,
your eyes can’t place me, lost are they,
then a kind stranger, must I be,
my face, my words, my funny way,
dear mom, please remember me.

Please support the fight against Alzheimers and Dementia.


Visitors & Flowers


Berit Ekstrand (Rundstrom) ✵ 1932-2015

Berit Ekstrand-Rundstrom and Lennart

Berit Ekstrand-Rundstrom

Name at birth: Berit Ekstrand
Date of birth: 16 June 1932
Place of birth: Ulricehamn, Sweden
Date of death: 26 November 2015
Place of death: Stockholm, Sweden
Resting place: Kungsholms kyrka
Hantverkargat 12A
11221 Stockholm, Sweden
Submitted by: Maria Ekstrand

 


Varderingar min mamma larde mig

Sen mamma dog, har jag tankt en del pa lektionerna jag larde mig av henne under alla ar och insett att det skedde inte genom ord, for hon forelaste inte for oss, utan istallet delade hon sina varderingar genom handlingar. Det var manga, men jag tror dom har 4 har betytt mest for mitt liv.

1. Sluta aldrig att lara och studera: Mamma har alltid studerat, sa lange jag kan minnas. Nar vi var sma tog hon kurser I Latin – for nojes skull – och tyckte det var roligt att papeka latinets rotter i alla ord vi sa runt matbordet. Det var inte alltid uppskattat av oss, men intresset for att lara fastnade anda. Efter latinet blev det Italienska, och sedan kinesiska och ryska. Forra aret t.o.m. sokte hon och kom in pa universitetet I en kurs I rysk grammatik. Hon tyckte dock att hon for mycket annat att gora och sa att hon skulle skjuta upp det “till jag pensionerar mig.” Det var inte bara sprak mamma laste utan hon tog aven kurser I bilmekanik, navigering och andra amnen som erbjods och intresserade henne. Hon tog ett aktivt intresse I allt och holl sig skarp till slutet. Nar hon lag pa sjukhemmet sa var det Svenska Dagbladets “9an” som hon sag fram emot varje dag och for det mesta sa slog hon bade mig och Eva.

2. Vikten av att jobba hart och utova sjalvdisciplin: Vare sig det det gallde att trana (vilket hon gjorde pa gymmet ett par ganger i veckan) eller jobba (pa hotellet eller med oversattningar), sa gav mamma alltid uppgiften allt hon hade. Hon satt med oversattningar langt in pa natten for att fa fram de ratta nyanserna och ville att jobbet skulle bli perfekt. Under sina sista manader, overraskade och imponerade hon personalen pa Stockholms sjukhem for att hon inte gav upp, utan gjorde allt hon kunde for att vara stark. Hon t.o.m. anvande handtaget over sjukhussangen for att dra sig upp och gymnastisera for att starka armmusklerna bara ett par veckor innan hon dog, fast hon var sa mager och svag.

3. Vikten av mod och mental styrka: Mamma tyckte om nya utmaningar och att ge sig ut i nya situationer, prova nya aktiviteter, och lara kanna nya manniskor och kulturer. Detta var sant var hon an bodde i varlden och hela livet, anda till slutet. Hon kampade mot sin cancer for att fa sa bra livskvalitet som mojligt och for att inte ligga nagon till last. Nar hon fick diagnosen, akte hon hem direkt och tog tag i allt det praktiska som hon kunde. Hon rensade sin lagenhet, skrev listor med alla konton och passkoder, tog Eva och mig till banken och gav oss de fullmakter vi skulle behova mm. Mamma fornekade aldrig hur allvarlig diagnosen var, men fastan hon sakert var ledsen att hon snart skulle lamna oss satt hon aldrig still och tyckte synd om sig sjalv. I stallet tog hon tjuren vid hornen och gjorde allt som behovdes rent praktiskt sett. Hon klagade aldrig over sitt ode eller smartan utan var stoisk till det sista. Pa sjukhemmet berattade flera av personalen att hon varit mer bekymrad over dom och deras liv (som hon naturligtvis engagerat sig i) fastan hon sjalv hade det sa svart. Samtidigt var hon naturligtvis tvungen att acceptera mer hjalp an nansin mot slutet. Hon uppskattade verkligen den hjalpen och sag till att alla fick tackkort och sma presenter efter hon dog.

4. Vikten av att bry sig om andra: Mamma var en av de osjalviskaste personerna jag nansin kant. Om hon trodde hon kunde hjalpa dig och vara till nytta sa ville hon verkligen gora det. Hon tyckte genuint om att gora en extra anstrangning for att gladja nan annan, vare sig det var en hotellgast som hon knappast kande eller en familjemedlem. Man fick vara forsiktig nar man bad henne om nat, for hon sa aldrig nej, hur obekvamt det an blev for henne. Hon var ocksa valdigt omtanksam och glomde aldrig speciella dagar, utan uppvaktade alltid pa nat litet satt. Det finns sakert flera manniskor som inte kommer ha nan som kommer ihag varenda fodelsedag och namnsdag nu nar hon ar borta. Hon var genuint intresserad av andra manniskor, tyckte om att lyssna pa deras historier och att uppmuntra dom. Det basta man kunde ge henne var tid tillsammans. Tva av mina favoritminnen var resan till Moskva som Eva och jag gav henne pa hennes 75 ars dag och nar vi alla firade hennes 80-ars dag tillsammans i Fjallbacka. Hon alskade sin familj och tyckte om att se oss alla ihop. Under mitt sista besok sa berattade jag for henne att vi alla kommit narmare varandra de senaste manaderna. Da log hon stort och sa “Vad glad jag blir att hora det och att jag kunnat bidra till det.” Fastan jag onskar att vi kunnat ses pa hennes 90-ars dan istallet, vet jag att hon skulle blivit sa glad att vi alla ar har idag.

 


Visitors & Flowers


Lennart Ekstrand ✵ 1933-1995 (Husband)


Haishan Dong ✵ 1908-1997 & Shuqing Kou ✵ 1923-2015

Haishan Dong

Name at birth: Haishan Dong
Date of birth: November 1908
Place of birth: Tianjin, China
Date of death: November 1997
Place of death: Tianjin, China
Resting place: Tianjin, China

 

Shuqing Kou

Name at birth: Shuqing Kou
Date of birth: 26 November 1923
Place of birth: Tianjin, China
Date of death: 12 January 2015
Place of death: Nankai DT, Tianjin, China
Resting place: Nankai DT, Tianjin, China
Submitted by: Xiaowan Dong

 

 

Grandma and Grandpa, Dad and I hold precious every second we spend together.

You love us so much, even more than yourself. Not just us, you love everyone you care about more than yourselves.

We will always remember the scenes where grandma sit in the chair sewing clothes or grandma walked near our house with the adult walker, and grandpa looking at us with a big smile on his face.

We miss you so much that we cannot use any words in the world to express how much we miss you.

Rest in peace, grandma and grandpa.


Visitors & Flowers


Brent Henry Dewar ✵ 1959-2000

Brent Henry Dewar

1994

Name at birth:  Brent Henry Dewar
Date of birth:  November 6, 1959
Place of birth:  Lennoxville, Quebec
Date of death:  August 24, 2000
Place of death:  Calgary, Alberta
Resting place:  Calgary, Alberta
Submitted by:  Philippe Saner

 

 

A son, a brother, a husband, a soldier, an engineer. But most of all a good man.


Visitors & Flowers


A K Shahid ✵ 1937-2015

Ata-ul-Kareem Shahid

Ata-ul-Kareem Shahid on the day of his graduation 17 June 1949 with his father Hadrat Abul Ata Jalandari

Ata-ul-Kareem Shahid

Ata-ul-Kareem Shahid

Name at birth:  Ata-ul-Kareem Shahid
Date of birth:  24th July 1937
Place of birth:  Qadian, India
Date of death:  17th May 2015
Place of death:  London
Resting place:
Submitted by:  Ata Khalid

 

 

 

 

Ataul Kareem Shahid carried the same cheerful features that distinguished his father, Hadrat Abul Ata Jalandari, holder of the title Khalid-e-Ahmaddiyat. The resemblance between their smiles would seldom escape the notice of those who observed them both, whether in real life or frozen in time in photographs. Those close to Shahid Sahib champion another congruence that marked this son as his fathers, one that belongs to a higher rank of virtue and is incomparable in its worth; his unlimited kindness and generosity towards every soul that neared the threshold of his life. His loved ones remember his all encompassing warmth to friends and strangers alike, his zeal for making connections with people from all walks of life and introducing to them the message of Islam Ahmaddiya, a passion which remained unwavering even after his retirement as a missionary. For most of his seventy seven years on earth Ataul Karim Shahid Sahib pledged his life to the Ahmaddiya Muslim community in the cause of promulgating the pristine & peaceful teachings of Islam as espoused by the reformist movement, founded by the Promised Messiah Hadrat Mirza Ghulam Ahmad (as) He served in Africa and Pakistan in his role as missionary and was a skilled orator as well as an avid reader. His love for knowledge was manifested in the myriad of subjects encompassed in his personal library: political, medical, religious (he possessed more than one Bible.) and cultural, his interests spanned borders and ideologies and was reflected in his lack of discrimination and enthusiasm for conversation with anyone who came his way. But despite all this he hadn’t planned a life of religious service. At the age of twenty two, having completed the required education and passed the first exam that would pave the way for a prominent and high ranking career in the military, he received news of the sudden death of his older half-sister, who was an excellent writer and had been the editor of the Ahmadi newspaper Al-Misbah, and till then was the only child of her father, Khalid-e-Ahmaddiyat, serving the faith. Her father had been content that at least one of his children had followed in his footsteps but on hearing of her death Shahid Sahib realised that it meant that now none of his father’s offspring were championing the cause of Islam Ahmaddiya. So, casting aside all worldly ambition and desire, Ataul Kareem Shahid turned away from his military aspirations and pledged himself to the lifelong service to the faith and began what ended in eight years of study to become a fully-fledged missionary of the community.

Biographies of worldly fame have a way of wiping clean an otherwise less than golden slate. But such magpie prestige suffers the inevitable fate of erosion as newer glitters transfix popular attention.

Ataul-Kareem- Shahid Sahib’s eminence, however, reflected in his compassionate and dynamic life, is firmly locked in the weighty vaults of heaven, and cast its shadow back to earth through the images of his loved ones memories.

He left his widow, Mrs. Amatul Basit Shahid, and his three children; his daughter Mrs. Amatul Wasay Ahmad wife of Mr. Waleed Ahmad, his oldest son Dr Ata-ul-Habib Khalid and his younger son Mr. Ata-ul-Ala Zafar.

May Allah the Almighty grant his soul eternal contentment, may his spirit soar through the loftiest ranks of paradise, may Jannat-ul-Firdaus be his final kingdom.


Visitors & Flowers